Här är en videoteaser inför Nationaldagseventet i Södertälje 2012.

Som wellner skrivit i tidigare inlägg så var det fokus på att försöka ta så många cacher som möjligt under en dag  denna lördag. Klockan sattes på 04:01 och jag bryggde en kopp kaffe som jag knappt fick i mig. Packade ihop det sista i ryggsäcken och säkerställde att GPSn var laddad och innehöll rätt waypoints. Gick ut till bestämd mötesplats och någon minut tidig ca 04:59 svängde wellner upp med bilen. Där satt fru wellner med syster samt D/T och inte minst wellner själv. Efter att ha lämnar Ida och Anna på Skavsta för avresa London satte vi andra siktet på Norrköping och för att plocka de första cacherna. Vid 06:10 loggades första cachen på resan, i Norrköping sedan följde en sanslös resa under dagen och kvällen. Planen från början var att ta lite över 100 cacher. Den planen ändrades senare till att göra ett försök på 270 loggade cacher för att uppnå ruby-nivå på BadgeGen. För att maximera antalet founds så hade vi siktet inställt på ett antal PowerTrails eller i alla fall serier i rätt tät följd. Hur är det då med powercachning? Vi upplevde det som en rolig upplevelse och erfarenheterna och upplevelserna från varje cache är större än vad man man kan tro. Visst är det lätt att blanda ihop vissa cacher längs en serie med cacher med i sig rätt liknande namn men i det stora hela så hann vi även med att njuta av cacherna. Vi slutade på ungefär 4.45 min/loggning och då la vi ned en hel del tid på en del cacher som vi inte hittade. Jag loggade inte DNF på några, men vi loggade Needs Maintenence på några. Intressant är ju i ett perspektiv utifrån. Tänk dig in i livet som estnisk lastbilschaufför, du har parkerat på en parkeringsficka vid en informationsskylt strax utanför ett mindre svenskt samhälle. Du vaknar och ska gå upp och iväg till den offentliga toan. På den lilla sträckan så ser du en personbil komma i rätt hög fart, sladda in på parkeringen. Ut far tre män med pannlampor och någon device  i sina händer. De rusar fram till en uppsättning med fyra flaggstänger. Alla tre männen kastar sig ned på marken och börjar fingra under stängerna. Männen stannar upp samlas i en grupp, skriver något. En av männen faller ned på marken igen och fumlar under en av flaggstängerna. De andra två männen rusar mot bilen. Den tredje mannen ansluter kort därefter till bilen. I en rivstart drar bilen iväg. Allt är över på någon minut. Som estnisk lastbilschaufför gnuggar du ögonen och går på toa och undrar om det du såg verkligen hänt. Först ut i seriecachningen var Folkströmserien som gav en hel del spännande och annorlunda cacher. Under denna serie började det ljusna lite och vi packade undan pannlampor och ficklampor. Grusvägarna under Folkströmserien var ordentligt isiga och sänkte tempot rejält. Det var inget vi hade tänkt på om sanningen ska fram. Vi klarade serien utan att köra av vägen eller att halka på arslet allt för allvarligt. Nu fortsatte vi resan upp mot Örebro och Kilsbergen. Vi hade siktet inställt på en på pappret rätt trevlig serie cacher utanför Örebro utlagda av Korp127. Det var verkligen inga Powertrailcacher, var och en av cacherna bjöd på en stor variation i D och T rating. Vi hade väldigt kul under denna serie, tyvärr var vädret just vid detta tillfälle det sämsta på hela vår resa. Efter detta så blev det lite cacher på väg in mot Örebro. Vi började bli ordentligt hungriga nu och klockan blev väl runt halv tre när det blev lunch på ett pizzahak i Tybble i Örebro. Vi bestämde oss nu att kapa av en del cacher och istället satsa på serierna i Kilsbergen för att komma upp i så många founds som möjligt. Det vi inte hade med i beräkningarna var att det var nästan 1 dm snö i området för Kilsbergencacherna. Det var halt på vägarna och en del cacher var omöjliga pga snön. Vi lade inte ned så mycket tid på de vi inte hittade utan for iväg till nästa. Vi loggade trots allt en hel del i Kilsbergenserien, men eftersom vi hade en tid att passa i Nyköping så kände vi nu tidspressen flåsa i nacken. Vi tog oss ned mot Gamla E18-serien. Denna serie gav också en hel del T-faktor och vissa T3:or tog vi, men efter ett tag så siktade vi in oss på 1,5 ,15 cacher för att hinna till Nyköping i tid. Lite sena, men också för att Londonflyget var lite tidigare så kom vi till Skavsta och hämtade upp resenärerna. Dagens skörd av cacher blev 203 st. Allt loggat mellan 06:10 och 22:30 ungefär, ca 17h. Vi nådde aldrig upp i 270 cacher, det berlodde i största del av de isiga grusvägarna som sänkte tempot. Det var överlag väldigt halt under hela morgonen, dagen och kvällen och i Kilsbergen var det även en del snö vilket försvårade letandet på en del cacher.

Idag var det dags. “Ö i insjö 2″ skulle loggas. Vi behövde ha slutkoordinaterna för ett annat ändamål. Först skulle Pappan och herr wellner ge sig av på en liten kanottur, men då blev Bröderna så sugna på att få prova kanoten att vi åkte iväg alla sju mot Hovsjö kolonistugeområde. Väl på plats blåstes kanoten upp och sen var det dags för dem att ge sig av.

Här sker de sista förberedelserna innan kanoten sattes i vattnet. Flytvästarna skulle förstås tas på och mobiltelefonerna lämnades till oss som var kvar på torra land.

Sådärja, nu var kanoten i vattnet. Sen bar det av mot ön.

Igår tisdag tänkte jag och M i B.O.M ta en liten gc-tur med barnen efter dagis- och skolhämtning. Vi hade dock ett problem – vad skulle vi ta för cache? Det fanns ju inte mycket kvar i närheten som ingen av oss hade tagit och det fanns inte obegränsat med tid heller. Vi hade precis lyckats få ihop hämtningar av barn från dagis och skola, och lämnat min största pojke hos grannpojken (han ville inte följa med) när det plingade till i mobilen. 5 nya cacher på nära håll – problemet löst! M hämtade upp mig och lillpojken (även känd som ninjapingvinen) och vi åkte mot Salem. Min första tanke var att åka in på grusvägen och ta cacherna från det hållet, men när vi åkte förbi på motorvägen tittade jag in och såg en skåpbil stå där. Nån som arbetade? En geocachare? Vi ändrade oss snabbt och beslutade att ta cacherna från andra hållet. Väl framme hade jag missat att det fanns en parkeringskoordinat, utan stannade vid idrottshallen och började gå mot den första cachen, nummer två i serien. Det var kanske inte det smidigaste vägvalet, fick klättra över ett stängsel, dels var tvungna att gå över berget vilket var rätt jobbigt för alla korta ben. Det tog ett tag innan cachen httades, GPS:en ville inte riktigt hänga med, men till slut plockade M fram den från sitt gömställe och vi kunde signera dagens första tomma loggremsa! Vi knallade raskt vidare mot ettan, och M hittade även denna rätt snabbt. På väg mot trean hittade vi ett trollträd, ett träd där stammen delar sig och sen växer ihop igen och därmed bildar ett öga.  I gammal folktro hade sådana träd magiska krafter, bland annat skulle ett sjukt barn bli friskt om man drog det genom öppningen. Väl framme vid Ground Zero kom vi till ett rätt uppenbart gömställe, och började leta. När vi letade kom ett par gående, och efter att ha sett GPS:en i handen konstaterade vi att vi blivit upphunna av andra geocachare, kurteri.  Vi letade ett tag till innan jag hittade cachen på ett ställe som nog alla tittat på minst en gång. Vi gick vidare alla nio (!) mot den fjärde tradden  i serien. Det här var en snygg gömma, helt klart den bästa i serien,  som jag hade nöjet att hitta först. Nu hade vi allt vi behövde för att logga FINALEN! Och ingen hade smitit in bakvägen och knipit några FTF:er för oss Bonuscachen visade sig vara en rätt trevlig sak. Vi hade hittat siffror i cacherna på sedvanligt manér, men i stället för att räkna fram koordinater, så fick vi den informationen vi behövde för att ta oss in i burken. Nu började det skymma på och det var tur att vi var klara då vi inte hade så många ficklampor med oss. Efter att ha loggat dagens femte FTF i skogen var det skönt för alla trötta ben att gå på asfalt tillbaka till bilen. På vägen hem bestämde vi att vi skulle äta middag tillsammans, och åkte hem till casa Wellner och lagade lasagne på barnens begäran.

En skön höstdag som gjord för lite mountainbike cykling och geocaching. Jag har planerat in en runda med cacher som ligger utmed min standardrunda med cykeln. Rönningtorpen. Tyvärr så har det ju inte blivit så många rundor senaste tiden. En härlig höstlördag drog jag iväg med cykeln och hade stakat ut rutten efter min vanliga mtb runda. Eftersom jag inte cyklat så mycket i år var det rätt segt att komma igång. Men väl ute så kändes det bra. Första cachen låg ju inte förrän vid Tullan och väl där ställde jag cykeln vid kanten och tog en stig ned till sjön. Verkligen fint här nere vid vattnet så här på hösten. Nu var det tätt på cacherna ett tag, nästa låg efter en längre utförslöpa. Efter denna utförslöpa stundar en lite längre och segare stigning. Väl uppe på krönet kunde jag koppla av med att söka efter nästa cache. Nu fökjet ytterligare en nedförslöpa och rätt snart dags för nästa cache. Här snurrade GPSen ordentligt. Den ville ha mig 20m hit och 20m dit. Fick ingen bra ordning på koordinaterna. Till slut så gick jag mer på cachekänsla än koordinater och då hittade jag cachen. Nu märkte jag att jag började få lite dåligt med luft i bakdäcket och jag hade ingen pump med mig. Jag fortsatte ändå mot Rönningetorpen 1 och väl där konstaterade jag att luften i bakdäcket var mer eller mindre helt slut. Jag tänkte ändå att jag måste cykla vidare eftersom jag vid det här läget är så långt borta att det är lika långt att fortsätta som att vända tillbaka. Nu var det bara att försöka att ta sig ned till Gamla Stockholmsvägen. Här var däcket helt tomt och jag promenerade en hel del men sista biten rullade jag ned mot Riksettan. När jag kom ner dit tänkte jag att nu är det ju bara att promenera hemåt. Jag började komma till insikt att det var ca 7-8 km hem härifrån och att promenera denna sträcka efter 12 km cykling blev lite för övermäktigt. Jag ringde efter hämtning så jag fick skjuts hem.