Bestämde mig lite löst att ge mig på att börja logga en om dagen för att möte kraven för att få logga  challengecachen Challenge #014 – minst en cache per dag i en månad. Detta är något många redan gjort och klarat av. Jag tillhör nog den kategorien cachare som inte hoppar på alla challengeutmaningar som finns. Jag har nog redan uppfyllt kraven för flera stycken som jag inte har kollat upp och loggat ännu. Nåväl, nu så var det passande tid och passande nog rätt bra antal cacher i närområdet för att realistiskt kunna logga mins en om dagen under en månad. Jag har redan nu den 5/1 slagit mitt gamla rekord med flest antal sammanhängande dagar med loggar som log på 5 dagar,  nu är jag uppe i 6 dagar. Detta kommer också innebära ett litet uppsving i antalet cachingdagar totalt eftersom jag förra året hade ca 48 cachingdagar. Nu kommer jag få 31 direkt i januari . Än så länge har det inte varit några problem överhuvudtaget att logga minst en om dagen. Det har varit milt väder och snöfritt. Värre blir det väl om snön vräker ned och cacher fryser fast i sina gömslen. Vi får se vad som händer. Jag tar en dag i sänder och håller tummarna att det går vägen. Om jag kommer sluta efter 31/1 ? Förmodligen, kommer inte hålla på och hålla på….  

Som wellner skrivit i tidigare inlägg så var det fokus på att försöka ta så många cacher som möjligt under en dag  denna lördag. Klockan sattes på 04:01 och jag bryggde en kopp kaffe som jag knappt fick i mig. Packade ihop det sista i ryggsäcken och säkerställde att GPSn var laddad och innehöll rätt waypoints. Gick ut till bestämd mötesplats och någon minut tidig ca 04:59 svängde wellner upp med bilen. Där satt fru wellner med syster samt D/T och inte minst wellner själv. Efter att ha lämnar Ida och Anna på Skavsta för avresa London satte vi andra siktet på Norrköping och för att plocka de första cacherna. Vid 06:10 loggades första cachen på resan, i Norrköping sedan följde en sanslös resa under dagen och kvällen. Planen från början var att ta lite över 100 cacher. Den planen ändrades senare till att göra ett försök på 270 loggade cacher för att uppnå ruby-nivå på BadgeGen. För att maximera antalet founds så hade vi siktet inställt på ett antal PowerTrails eller i alla fall serier i rätt tät följd. Hur är det då med powercachning? Vi upplevde det som en rolig upplevelse och erfarenheterna och upplevelserna från varje cache är större än vad man man kan tro. Visst är det lätt att blanda ihop vissa cacher längs en serie med cacher med i sig rätt liknande namn men i det stora hela så hann vi även med att njuta av cacherna. Vi slutade på ungefär 4.45 min/loggning och då la vi ned en hel del tid på en del cacher som vi inte hittade. Jag loggade inte DNF på några, men vi loggade Needs Maintenence på några. Intressant är ju i ett perspektiv utifrån. Tänk dig in i livet som estnisk lastbilschaufför, du har parkerat på en parkeringsficka vid en informationsskylt strax utanför ett mindre svenskt samhälle. Du vaknar och ska gå upp och iväg till den offentliga toan. På den lilla sträckan så ser du en personbil komma i rätt hög fart, sladda in på parkeringen. Ut far tre män med pannlampor och någon device  i sina händer. De rusar fram till en uppsättning med fyra flaggstänger. Alla tre männen kastar sig ned på marken och börjar fingra under stängerna. Männen stannar upp samlas i en grupp, skriver något. En av männen faller ned på marken igen och fumlar under en av flaggstängerna. De andra två männen rusar mot bilen. Den tredje mannen ansluter kort därefter till bilen. I en rivstart drar bilen iväg. Allt är över på någon minut. Som estnisk lastbilschaufför gnuggar du ögonen och går på toa och undrar om det du såg verkligen hänt. Först ut i seriecachningen var Folkströmserien som gav en hel del spännande och annorlunda cacher. Under denna serie började det ljusna lite och vi packade undan pannlampor och ficklampor. Grusvägarna under Folkströmserien var ordentligt isiga och sänkte tempot rejält. Det var inget vi hade tänkt på om sanningen ska fram. Vi klarade serien utan att köra av vägen eller att halka på arslet allt för allvarligt. Nu fortsatte vi resan upp mot Örebro och Kilsbergen. Vi hade siktet inställt på en på pappret rätt trevlig serie cacher utanför Örebro utlagda av Korp127. Det var verkligen inga Powertrailcacher, var och en av cacherna bjöd på en stor variation i D och T rating. Vi hade väldigt kul under denna serie, tyvärr var vädret just vid detta tillfälle det sämsta på hela vår resa. Efter detta så blev det lite cacher på väg in mot Örebro. Vi började bli ordentligt hungriga nu och klockan blev väl runt halv tre när det blev lunch på ett pizzahak i Tybble i Örebro. Vi bestämde oss nu att kapa av en del cacher och istället satsa på serierna i Kilsbergen för att komma upp i så många founds som möjligt. Det vi inte hade med i beräkningarna var att det var nästan 1 dm snö i området för Kilsbergencacherna. Det var halt på vägarna och en del cacher var omöjliga pga snön. Vi lade inte ned så mycket tid på de vi inte hittade utan for iväg till nästa. Vi loggade trots allt en hel del i Kilsbergenserien, men eftersom vi hade en tid att passa i Nyköping så kände vi nu tidspressen flåsa i nacken. Vi tog oss ned mot Gamla E18-serien. Denna serie gav också en hel del T-faktor och vissa T3:or tog vi, men efter ett tag så siktade vi in oss på 1,5 ,15 cacher för att hinna till Nyköping i tid. Lite sena, men också för att Londonflyget var lite tidigare så kom vi till Skavsta och hämtade upp resenärerna. Dagens skörd av cacher blev 203 st. Allt loggat mellan 06:10 och 22:30 ungefär, ca 17h. Vi nådde aldrig upp i 270 cacher, det berlodde i största del av de isiga grusvägarna som sänkte tempot. Det var överlag väldigt halt under hela morgonen, dagen och kvällen och i Kilsbergen var det även en del snö vilket försvårade letandet på en del cacher.

Jag har ett tag funderat på att ta en liten powertrip för att ta så många cache som möjligt på en dag. Jag ligger på 52 eller något medan såväl B.O.M, 10cent och LadyBC har tagit dryga 100 på en dag, och det sporrar ju lite… Den ursprungliga tanken var att landa nånstans runt 100, men sen hittade jag lite powertrails som man faktiskt skulle kunna ta sig till på en dag. När sedan frun deklarerade att hon och syster skulle åka till London över en dag den 10/12 och mina föräldrar kunde ta barnen började det likna allvar! I och med detta så började jag också leta efter sällskap, då det är svårt och tråkigt att ta en sån här tripp själv. drpeel och D/T nappade och ska hänga med på resan. Planen är att skjutsa Londonresenärerna till Skavsta, åka på en lååång sväng och sen hämta upp dom vid midnatt. Rutten ser ut så här: De största mängden cacher kommer från fyra Powertrails:

• Folkströmserien (66 cacher) i närheten av , utlagd av Patojen
• Kilsbergen Caching Series (KCS) (98 cacher varav 5 inaktiverade) väster om Örebro, utlagd av Ourlove!, mathog, Geo Tectives, Geobompa, Skogarna & dea019, Sofi-P & CT75, YankeeDude, c.e.l.d., supergoofy och lyktan.
• Gamla E18 (46 cacher) mellan KCS och Örebro, utlagd av TP71 och beppe47
• Delar av Bus stop-serien (29 cacher) Ås – Nyköping, utlagd av Höögarna,

Däremellan plockar vi det som finns längs vägen. Nu hoppas vi bara att det är barmark en vecka till =)  

Det får räcka nu! Det här tar alldeles för mycket tid och jag känner att jag vill göra annat. Snart är det semester och jag vill inte ha det här hängande över mig – åka flera mil bara för att hitta en plastburk. På midsommar ska jag till Hällefors med barnen och vi kommer ha långt till närmsta cache, jag vill inte tvinga ut dom på vägarna varje dag bara för detta. Jag har nu cachat i ungefär 430 dagar i rad och nu får det vara nog! Idag blev det en rätt misslyckad FTF-jakt, och i morgon ska vi ut och ge oss på Korpberget? men sen blir det nog stopp. =)

Jag och Ida åkte på en långhelg till Malta 15-18 april. Det blev inte så mycket geocachande men några cacher hanns med och två challenges klarades av. Fredag morgon befann vi oss ute på Arlanda för den första flygsträckan till Düsseldorf, där vi skulle byta till ett plan på Malta. Vi var i god tid och vi hade två timmar på oss innan planet skulle gå, så jag hoppades på att hinna ta någon cache. Tyvärr blev det anslutande planet försenat, så vi gick ut i den våriga naturen och gick mot den första cachen, som visade sig ligga i ett parkområde. Här blev det tyvärr en DNF, men vi gick vidare till nästa, TB-Hotel – Airport Düsseldorf – DUS StopOver – A44. Den hittades enkelt, en riktigt kul cache. Droppade en av mina TB, Homin’ grasshopper of Telge, och hittade en TB som skulle till Skandinavien som jag tog med mig. Sex timmar försenade kom vi fram till Malta och det blev inget mer cachande den här dagen. Vi tog en kort promenad i området runt hotellet och köpte en pannkaka med Nutella från ett stånd. Mums! Lördagen bärjade regnigt, så efter frukosten köpte vi paraplyer från butiken bredvid hotellet. Vi bestämde oss för att åka in till Valletta och titta på staden. Bussarna på Malta består av gamla, ofta väldigt charmiga bussar. Det är också billigt att åka buss. En normal tur kostar 50 cent, när vi åkte till Gozo och åkte buss tvärs över ön kostade det 60. Väl på plats i Valletta började vi gå runt i den gamla staden och hamnade till slut vid Fort S:t Elmo ute på udden. Nedanför fortet finns cachen Elmo, the Athlete som nås på en slingrande gångväg mellan fortet och vattnet. Det var en riktigt fin promenad, trots regnet. Cachen hittades på en klippa som nåddes via en smal brygga. Det var ett rätt hisnande landskap. Vi kände oss rätt klara med Valletta för förmiddagen, och solen började titta fram igen. Vi bestämde oss för att ta en hop on-hop off-buss till de nordliga delarna av ön. Vi hoppade av i Mdina och gav oss på en multi som tog oss runt till de olika sevärdheterna, tyvärr hittade vi den inte, och den blev en av flera DNF på denna resa. I Mdina så pasade vi också på att äta lunch, en tallrik med diverse Maltesiska specialiteter och varsin iskall Cesk, den lokala lagern. Vi åkte en bit till men valde att hoppa av en bit innan vi kom fram för att gå längs stranden. Jag slog på GPS:en och det visade sig att vi hade endast 30 meter till cachen green scrubby, som visade sig vara en KFC-burk i en stenmur. Typisk turistcache, kanske? Vi bestämde oss för att åka till den närliggande ön Gozo på söndagen. Vi tog buss till färjläget och färjan över, och sen vidare med nästa buss till Victoria, den största staden på den ön. Vi hade någon plan om att hyra moppar eller en bil och gick runt lite förvirrat när fem fyrhjulingar med skyltar från ett uthyrningsställe åkte förbi. Sån skulle vi ha! Vi gick åt det håll dom kom ifrån och kom fram till en polisstation. Framför stationen stod några poliser och pratade, och vi frågade dom om dom visste var man hyrde fyrhjulingarna. Det visste dom inte, men en av poliserna bad oss kkomma med, letade upp ett telefonnummer och ringde killen som hyrde ut dom! Han skulle komma och hämta oss. Vi tackade poliserna och gick ut och väntade. Jag kunde inte låta bli att fundera på om vi skulle se dom igen när vi glömde att köra på vänster sida… Hjulburna gav vi oss först iväg till Azure Window, ett landmärke som finns med i flera filmer. Sedan blev det ett stopp vid en kyrka och cachen Altared Images, som visade sig vara en turistcache till i form av en  smörask. Fin kyrka dock! Efter att ha lämnat tillbaka fyrhjulingen så åkte vi upp till Victoria igen och besökte citadellet och cachen The Citadel innan hemfärden till hotellet. Sista dagen och hemfärd. Vi började med en båttur runt hamnarna innan det var dags att bege oss till flygplatsen och fick nu bland annat se Fort S:t Elmo från vattnet, man kan se den blå bron som Ida står på i fotot ovan till höger i bilden.på hemvägen hade jag tänkt ge mig i kast med att klara av två challenges, nämligen Challenge 1000 Kilometers klubben och Challenge #047 – Three countries in one day. Den första blev ett TB-hotell vid flygplatsen, TB Hotel – Malta International Airport, där jag också droppade en av mina TB: Homin’ firefly of Telge, som nu tydligen är på väg till Amerika! Fluget gick och vi mellanlandade i Frankfurt den här gången. Här finns den virtuella cachen RWY 42, målet är att fotograferasig tillsammans med skylten för Gate 42 i A-terminalen, naturligtvis är det så långt man kan komma åt det hållet. Vi hade 45 minuter på oss, och det tog oss 15 minuter att ta oss dit och ta fotot, sen skulle vi tillbaka igen. Tur att det fanns rullband en stor del av vägen. Ida tyckte det här var något av det mest korkade hon gjort på en flygplats. Till sist var vi åter på Arlanda, och efter att ha hämtat bilen på Benstocken kunde vi stanna till vid Tanka för att ta den cachen och äta något på Mc Donalds. Summa sumarum blev två nya länder, två “states” i Tyskland med tillhörande souvenirer, 3 länder på ett dygn och 2861 km mellan cacherna samt en väldigt trevlig och kravlös semester med Ida.