Igår tisdag tänkte jag och M i B.O.M ta en liten gc-tur med barnen efter dagis- och skolhämtning. Vi hade dock ett problem – vad skulle vi ta för cache? Det fanns ju inte mycket kvar i närheten som ingen av oss hade tagit och det fanns inte obegränsat med tid heller. Vi hade precis lyckats få ihop hämtningar av barn från dagis och skola, och lämnat min största pojke hos grannpojken (han ville inte följa med) när det plingade till i mobilen. 5 nya cacher på nära håll – problemet löst! M hämtade upp mig och lillpojken (även känd som ninjapingvinen) och vi åkte mot Salem. Min första tanke var att åka in på grusvägen och ta cacherna från det hållet, men när vi åkte förbi på motorvägen tittade jag in och såg en skåpbil stå där. Nån som arbetade? En geocachare? Vi ändrade oss snabbt och beslutade att ta cacherna från andra hållet. Väl framme hade jag missat att det fanns en parkeringskoordinat, utan stannade vid idrottshallen och började gå mot den första cachen, nummer två i serien. Det var kanske inte det smidigaste vägvalet, fick klättra över ett stängsel, dels var tvungna att gå över berget vilket var rätt jobbigt för alla korta ben. Det tog ett tag innan cachen httades, GPS:en ville inte riktigt hänga med, men till slut plockade M fram den från sitt gömställe och vi kunde signera dagens första tomma loggremsa! Vi knallade raskt vidare mot ettan, och M hittade även denna rätt snabbt. På väg mot trean hittade vi ett trollträd, ett träd där stammen delar sig och sen växer ihop igen och därmed bildar ett öga.  I gammal folktro hade sådana träd magiska krafter, bland annat skulle ett sjukt barn bli friskt om man drog det genom öppningen. Väl framme vid Ground Zero kom vi till ett rätt uppenbart gömställe, och började leta. När vi letade kom ett par gående, och efter att ha sett GPS:en i handen konstaterade vi att vi blivit upphunna av andra geocachare, kurteri.  Vi letade ett tag till innan jag hittade cachen på ett ställe som nog alla tittat på minst en gång. Vi gick vidare alla nio (!) mot den fjärde tradden  i serien. Det här var en snygg gömma, helt klart den bästa i serien,  som jag hade nöjet att hitta först. Nu hade vi allt vi behövde för att logga FINALEN! Och ingen hade smitit in bakvägen och knipit några FTF:er för oss Bonuscachen visade sig vara en rätt trevlig sak. Vi hade hittat siffror i cacherna på sedvanligt manér, men i stället för att räkna fram koordinater, så fick vi den informationen vi behövde för att ta oss in i burken. Nu började det skymma på och det var tur att vi var klara då vi inte hade så många ficklampor med oss. Efter att ha loggat dagens femte FTF i skogen var det skönt för alla trötta ben att gå på asfalt tillbaka till bilen. På vägen hem bestämde vi att vi skulle äta middag tillsammans, och åkte hem till casa Wellner och lagade lasagne på barnens begäran.