Så var det dags. Hämtade Fredrik före nio denna soliga söndags morgon. Vi åkte först ner på stan för att hämta lite uppgifter som behövs för slut cachen. Sen bar det av mot Dark Islands syd spets. Väl framme bestämde vi oss för att åka ända fram till gården. Hittade en P-plats och började byta om. En kvinna ropade in sin hund som sprang för att välkommna oss. Fredrik ropade om det var ok att vi parkerade där. Hon ropade ja. Runt 10 var vi klara och gav oss iväg efter en upp plogad väg. Förbi lite får, det luktade hö, solen sken, solglasögon på. Perfekt temperatur. Vad kan man mer begära. Vägen tog slut och ett gärde tog över eller var det en vik med vatten under. Stavarna försvann, åka skidor?? Mer att pulsa fram. Började redan undra om inte snöskor hade varit bättre. Tog mig uppför en liten slänt med Fredrik i hasarna. Förstod att det gick lättare bakom. Dags för byte. Fredrik in the front så jag fick pusta ut och vila lite. 1,8 km fågelvägen, 1,5 km kvar. Vi följde östra sidan av ön och passerade några sommarstugor vid vattnet. Såg färska vildsvins spår. Det vart lite mindre snö nu när vi var inne bland träden. Dags att göra ett val. Fortsätta nära vattnet med stigning uppåt då terrängen förändrades drastiskt eller fortsätta mitt på ön där det inte skulle vara så mycket skog. Vi valde det sistnämnda. Föst av med ett lager tröjor då vi började bli riktigt varma. Vi var nu halvvägs. Fågelvägen. Gick vidare på våra skidor och hamnade på ett kalhygge som vi skulle över. Rakt fram, rakt över, plums. Hela skidan under vatten. Vacker isskulptur, eller? Sa åt Fredrik att fortsätta medan jag skrapa is. Sen gällde det att få på skidan is på skofästet och skidfästet. Gick med en skida ifatt Fredrik som stod en bit bort och väntade. Han bara blåste lite fint på skidfästet så var isen borta. På med skidan och ut i skogen som vi hade kommit fram till. Vi hittade ett färskt älgspå som ledde söderut så det följde vi. När vi hade några hundra meter kvar kom vi fram till en dal. Vi skulle ner för en brant och upp för en annan. Då gick Fredriks sko sönder så den inte gick att fästa vid skidan. Av med skidorna och pulsa mot målet. Det gick fortare än med skidor men jobbigt. Syd spetsen i sikte gav oss nya krafter. Framme njöt vi av utsikten och åt lite nödproviant jag hittade i fickan. Men ingen rast och ro. Pulsade tillbaka till skidorna. Jag gick mer än åkte skidor och Fredrik gick med skidorna under armen. Jag tog mig i förväg över kalhygget fram till en rastplats med bänk och väntade på Fredrik. Han kom hasande på skidorna slog sig ner och tog fram tejp som han lindade fast skon vid skidan med. Sen bar det av mot bilen. Den biten gick som en dans. Fredrik hade inte bakhalt längre och klarade backarna med glans. Vilken dag, ja vilken dag. Jag är mycket nöjd med vår prestation.