Nu är den videofilm med material från våra rekognosceringar i området publicerad, se den här:

Efter att ha sovit lite för få timmar var det till att gå upp igen och ge oss iväg till finalen. Det visade sig att finalen bestod av lagtävlan snarare än geocachande. Vi samlades på Stallbacken för genomgång av dagen och finalen. Från Stallbacken åkte vi ut till platsen för det första delstegetsom visade sig vara en stafett uppför en gammal skidbacke. Något pulshöjande, även om vi kom näst sist. Efter stafetten bar det av in till centrum och Svartån igen för avslutande paddling. Här tappade vi ytterligare en placering på grund av miss med kölapparna, plus att jag kunde konstatera att jag inte är bra på att vara den som styr en kanot. Väl tillbaka kunde vi som sista team avsluta Nordic Xtreme 2011, Hasseper var den sista att tuta i tutan som alla lagmedlemmar skulle tuta i, till allmänt jubel! Nu återstod prisutdelning och gruppfoto. Det team som vann lagtävlan var Tulingegänget med Fam. S, Mattyas, Lenicka.second och Zumbat som hoppat in i sista sekund som ersättare för en sjuk Omaster. Tack GeoTectives och TeamGibring för ett jättekul event! Hoppas ni lyckas hitta några andra som vill vara med och anordna, för jag vill göra om det här nästa år igen!

Nattpasset gick helt klart bättre än dagpasset. Vi och Bergslaget fick cachen “Stairway to Heaven” tilldelade som första cache. Vi kom överens om at samarbeta och köra lugnt dit. Samarbetet fortsatte sen under kvällen. Stairway to Heaven var placerad på samma ställe som cachen “Orebro:The challenge – the mast”, vilken vi naturligtvis passade på att logga, och till och med byta ut på cacheägarens begäran. Den förste klättrade upp och tog med sig ett rep som vi sedan kunde använda till att säkra och fira ner de andra. Sen gick det fort! Nästa cache var ett nedlagt mejeri. Byggnaden hade varit tom i minst två år. Som så många andra hus som står övergivna så var det nog inte en ruta hel i huset. Cache var fäst uppe i toppen av skorstenen, så det blev först till att att sig upp i huset, hitta sotarluckan på vinden och sen turas om att klättra upp. Det blev en rätt snabb logg. Efter att ha köpt lite godis på maken begav vi oss till “Navy Seals”. Vi tog oss till en plats på Svartåns strand, där vi fick en kanot och en ny koordinat. Cachen låg ca 550 meter bort, och jag kommer inte ihåg hur många broar vi paddlade under, men det var rätt många. Vi fick även en hel del uppmärksamhet från folk som var ute på väg till krogen och de som redan satt på uteserveringarna. Efter att ha paddlat tillbaka till starten så bestämde vi att vi skulle ta en cache som hette “Golden Gate”. Den visade sig sitta på wiren på en hängbro. Vi fick överta en repplats av några som precis var klara och vi riggade vårt rep och repklättrade upp. 10cent tappade sitt kort men vi lyckades rädda det och återbörda det till honom. Efter detta följde lite skyltklättring, den första var en skylt som bestod av tre stolpar i fackverkskonstruktion där det bara var att klättra upp och logga. Här var det för första gången under kvällen trångt då det var flera team på plats. Nästa skylt var en skylt vid ett bygge, den var inte lika hög, men här var utmaningen att det var rätt långt mellan plankorna som man kunde stå på. Här var det bra att vara lång! Efter detta besökte vi en cache till, men valde att avbryta innan vi började då vi (eller teamet som kom efter oss) fick lite väl mycket uppmärksamhet av en Securitasvakt och vi gissade att vi snart kunde ha polisen här. Vi åkte i stället och lämnade in våra kort och åkte sedanhem till hotellet efter en lång och rolig dag!

Idag på Nordic X-treme har det gått sådär. Vi skojade med varandra att vi borde byta namn från Team Telge till Team Oflyt – i alla fall idag. Efter den inledande tandemcykelstafetten genom Örebro  började vi med att åka norrut för att försöka ge oss på en cache palcerad i ett träsk, men fegade ur till slut , jag ville inte trilla och bli blöt redan på morgonen. Det var ett brett, bottenlöst dike mellan mig och cachen. Nästa cache blev att glida ut på samma lina som cachen Orebro:Ohhh my good! Lite annorlunda upplevelse. Tyvärr tappade jag mitt nyköpta Tyrolerblock här, ner i vattnet. Det blev till att använda karbinhakar i stället. Stålwiren var inte snäll mot aluminiumet, det sprutade spån om den när de andra drog mig tillbaka. Den karbinen blir nog pensionerad. Nästa försök blev en fridykningscache i samma dagbrott, men vi fegade ur då det var långt att simma. Vi valde här att återvända in till Stan igen, och efter lunch så upptäckte jag att min GPS var borta. Vi åkte vidare mot campingen vid Gustavsvik för att ta en cache som var placerad på en utomhusklättervägg och kommer fram lagom till att dom ska stänga.  Jag var den enda i Teamet som hann ta den, tyvärr. Sista cachen innan återsamling och middag blev “One, two, tree”, en cache placerad högt upp i en ek. Det fanns fem säkringspunkter utplacerade, men det var en rejäl utmaning ändå, där vi till slut använde två olika rep för att ta oss upp i toppen. Kul att avsluta med en insats som vi kunde vara nöjda med innan middagen! På middagen kommer en av arrangörerna fram till mig och har en god och en dålig nyhet. Han har hittat min GPS – överkörd. Det blev bara till att beställa en ny. Nu sitter vi och laddar för nattens pass, 11 nya cacher att ge sig på! Det kan bara bli bättre!

Denna Multigeocache “Öar i Måsnaren” av 10cent publicerades precis när isen börjat släppa land men ändå låg rätt tjock en bit ut. Det gick således inte att gå på isen men heller inte att ta sig fram med båt. Under påskhelgen så ringde wellner och sa att Måsnaren låg helt isfri. Nu krävdes lite utrustning och flytetyg för att “ro i hamn” denna cache. Wellner meddelade att hans svärföräldrar har kolonistuga i området och även en eka med aktersnurra. Problemet var att denna aktersnurra i princip inte varit igång på två år. Wellner hämtade upp mig på förmiddagen på påskaftonen. Solen sken och det var klarblå himmel. Det var varmt i luften och vi var på gott humör och laddade inför denna krävande multicache. Första steget var att plocka ihop all utrustning och kånka iväg med det till båten. När jag vände runt båten var det något svart med svans som rörde sig under sittplankan. Försökte få fram djuret, om det nu var en mus, råtta eller salamander. Jag lyckades inte så vår lilla fripassagerare fick vara kvar. Mer om den längre fram. Aktersnurran puttrade igång på första försöket så det var bara att sätta ut kursen och gasa på. I den hiskeliga hastigheten av 8 km/h (vet inte vad det är i knop) puttrade vi fram mot delsteg ett i denna cache. Väl framme vid delsteg 1 så tänkte vi nog lite för mycket på terrängfaktorn och började på rätt avancerade operationer. Eftersom vi inte hade en aning om vad vi letade efter riktigt så famlade vi på. Wellner högt uppe i ett träd letandes efter möjliga ledtrådar medan jag rodde ut med ekan och tittade runt. Här visade det sig vad det var för fripassagerare vi fått med oss. Det var en näbbmus. Den sprang fram och tillbaka på durken, stressad som bara den. Jag kunde inte göra så mycket åt den utan lät den vara. Nu när vi inte hittade ett enda jota ringde jag upp 10cent (cacheägaren) och vi fick lite mer hintar om vad det var vi letade efter. Nu hade wellner kommit ned från trädet och vi satt i båten och kunde efter ett tag hitta informationen för delsteg 1. Nu hade vi på det klara med vad det var vi letade efter. Det var bara att räkna fram nästa koordinat och sätt kursen dit. Nu hade vi fått kläm på delstegen och det var en mycket trevlig resa runt Måsnaren. Vädret var kanon och vi kunde bara luta oss bakåt och puttra vidare. När vi fått ihop tillräckligt med delsteg för att veta var slutklämmen skulle vara. När vi kommit fram till den punkten och rekat lite runt området så kunde vi bara konstatera att vi inte hade tid nog att slutföra denna. Vi skulle på påskluncher och påskmiddagar så vi fick nöja oss för dagen. Dag två. Nu hade vi siktet inställt på sista delsteget och det var som spoilerbilderna på cachen visade lite trädklättring. Eftersom wellner har utrustning och kunskap om vad som krävs så hade vi alla förutsättningar som krävs. Tyvärr höll vi nog på i ca en timme med att bara få till grunduppsättningen. Men skam den som ger sig. Efter mycket om och men så visade det sig att det var rätt träd och vi kunde räkna fram slutmålet. Det var en mycket trevlig, utmanande och spännande cache som 10cent bjudit på. Det har varit ett stort påskhelgsnöje att vara med om detta äventyr med wellner under påskhelgen. Och JA! vi blev FTF på denna.