Dag 1 Redan strax efter klockan 8 hämtade wellner och Graazzt upp mig på Östergatan och vi påbörjade vår pojkdrömsresa. Bilen var packad med diverse rolig teknik, GPS:er naturligtvis, datorer, smartphones, klätter- /firarutrustning, gummistövlar, vadarstövlar, teleskopstege, gummibåt och ja det fanns nog inte något vi saknade. Resans mål var som sagt cachen Försvaret och Hemma hos Sandström och så att ta en hel drös med cacher efter vägen. Vi hade kontakt med Motorcycledude från Ludvika som visade på stor gästfrihet och lät oss sova över hemma hos honom. Vi tog lite cacher tillsammans i området och han guidade oss och tipsade oss om några som vi borde ta när vi var uppe i Ludvikatrakten och hälsade på. Första cachen på turen blev lugna och trivsamma Säby Kvarn den loggades prick kl 09:00. (sista cachen för denna dag loggades 23:13, mer om den längre fram). Kosan var nu ställd mot Sala och lite fika. Vi loggade ytterligare 6 cacher innan vi tog en välbehövlig kopp kaffe på Café Silver i centrala Sala. Efter lite planering så åkte vi mot Earthcachen Sala Silvergruva . Verkligen intressant område och om vi hade haft lite mer tid så skulle vi nog sett oss omkring ännu mer. Nu for vi vidare mot virtualcachen Big Pit. Vilken mäktig grop. Äventyrsbanan var stängd tyvärr. Vi var sugna på att ta oss ut på hängbron. Efter Sala begav vi oss mot Avesta och målet var Försvaret. Vi loggade en hel del cacher efter vägen ca 10 stycken. Det var trevlig sysselsättning på vår väg. När vi stannade vis cachen Försvaret så tog vi på oss gummistövlar, andningsskydd och pannlampor. Vi travade ned till ingången och konstaterade att det var rejält med vatten. Vi petade med våra gångstavar och konstaterade att vattendjupet vid entrén var för djupt för våra gummistövlar. wellner och Graazzt hade vadarstövlar så de bytte om till detta och gjorde ett nytt försök. De återkom med sorgsna miner. Vattennivån en bit in är så pass hög att vadarstövlar inte fungerar. Jag lånade wellners vadarstövlar och begav mig ned för att beskåda eländet. Lite trist är det att det skulle vara så vattenfyllt vid vårt besök. Bara att svälja stoltheten och dra vidare. Vi hade nu siktet inriktat på Riddarhyttan och möta upp med Motorcycledude för loggning av en cache tillsammans. Vi käkade lite lunch i Fagersta innan vi drog vidare ned mot Källfallsgruvan där vi sammanstrålade med Motorcycledude. Nu stundade loggning av en Multicache med ett antal firningar för att få rätt ledtrådar. Det var en eländig terräng men klart rolig och utmanande. Jag dokumenterade mest firningarna men det var även det en utmaning terrängmässigt samt att risken för stenras på kilotunga stenar var överhängande. När vi loggat Källfallsgruvan kom benganbilog förbi och pratade en liten stund med oss sedan ville Motorcycledude dra med oss bort till cachen A Bluff Waterdrop Här var det riktigt häftiga miljöer. Gamla gruvschakt med lodrätta bergväggar ned mot 300m djupt vatten. wellner var den som firade sig till denna cache, jag fotade bara. Ricke_59 kom förbi också. Efter A Bluff Waterdrop så for vi iväg på en liten tur genom Västmanland och Dalarna med slutmål Ludvika. Några cacher längs vägen blev det  bla Inte en björnkram, 243 möh, Glasmuren, Kolmilan ,  MMX, 127 Björklida och Kronvägen. Nu var vi i Ludvika och inhandlade pizza på Ludvika Pizzeria.  Vi åkte hem till Motorcycledude och käkade och laddade om lite innan jag, wellner och Graazzt drog ut igen på en kvällstur. Vi hade som mål på rekommendation av Motorcycledude att ta Tribute to Xrim, helst under mörker. Vi for runt och loggade lite traditionella och mysteries som vi löst i Ludvika. Vi löste och loggade Motorcycledudes Gizmo också.  Vi fick nu information av McDude att cacheägarna till Tribute to Xrim var ute  på fältet vid delsteg 1 och tänkte utföra cacheunderhåll efter vårat besök. Vi begav oss dit. In under staket och in i buschen i kolsvarta natten. Tur man har pannlampor och ficklampor. Efter att ha kommit ut på en liten grusväg mötte vi upp cacheägarna, två st pannlampsförsedda geocachare. Vi hälsade och gav oss in i letandet efter delsteget. Det var ett mycket bra delsteg som vi efter lite tips fått med oss rätt saker för att lösa. Uppgiften löstes och nu begav vi oss iväg på delsteg 2 på denna. Delsteg 2 var inga problem och nu hade vi alla information för att bege oss till finalen. Det blev rätt kämpig terräng så här sent på kvällen efter en intensiv cachingdag. Men runt 23:13 loggade vi finalen på denna mycket välarbetade multicache. Nu begav vi oss hem till Motorcycledude och vi hade inga som helst problem att somna ikväll. Dag 2 Upp och plock ihop alla elektronik som laddats under natten. En snabb kopp kaffe och lite sorterande på gpx-filer så begav vi oss ut för att se Ludvika i dagsljus. Det var strålande sol och även om dojerna var lite fuktiga fortfarande kände vi oss taggade. Vi for runt och loggade lite mysterys som var lösta. Vi hade fått som tips att besöka multin MIB så vi styrde kosan dit. Det visade sig vara ett riktigt coolt ställe. Vi tog oss in och påbörjade letandet men här for vi upp och ned och runt på alla möjliga sätt. Efter en timme utan att ha kommit någonstans och då hade vi ändå ringt en livlina gav vi upp och for vidare. Tiden gick fort denna morgon och vi bestämde oss för att göra lite fler besök på mysterys och sedan börja röra oss ned mot Grängesberg. Vi passade på att ta en lunch på Piren. Wallenbergare med Västerbottenmos passade kanon denna dag. Innan vi åkte från Ludvika loggade vi lite flera cacher, Ludvika Högre Allmäna Läroverk, Naturområde Kasttjärn,  Ludvika brandstation, Genetivapostrof, Semlan, Väsman runt #14, Captains Log, Marsh Warble och några till och som sista utpost iväg Lyviksberget . Nu var nästa mål Grängesberg och Hemma hos Sandström. På vägen mot det målet passade vi på att snurra runt lite i Grängesberg och logga lite cacher. Fantastisk semester det här. I Grängesberg loggade vi bland annat Det var en gång. En fantastiskt fin cache som visade oss ett mycket häftigt ställe. Lite sorgset övergivet och öde men väldigt intressant. Efter denna cache tog vi oss till Skutborraren, Grängesbergs Motorstadion, Cassels, Grängesbergs Filmarkiv och tyvärr fick vi en DNF på Mojsen, men coola fordon var det. Imponerande att vandra omkring i dessa övergivna områden. Det är inte helt övergivet Grängesbergs Filmarkiv ligger i området. Det finns mycket coola övergivna byggnader i området. Känns lite konstigt att det faktiskt finns daglig verksamhet i området. På vägen upp mot Sandströms så loggade vi även Gamla brandstationen och Mer än riksväg 50 IFK Grängesberg Nu kom vi då äntligen fram till resans egentliga mål nr 2 nämligen att hälsa på hemma hos Sandström i Grängesberg. Det blev ett litet äventyr att hitta rätt. Det fanns flera ingångar i huset men inga tavlor i portuppgångarna som visade några namn. I sista uppgången och i nästan sista lägenheten vi tittade hittade vi till slut hem till Sandström. Det var lite dragit och slitet i huset och dörrar stod och slog. Persienner rasslade och det var riktigt bisarrt att gå omkring här inne. Nu började vi vår resa hemåt på allvar och vi var lite osäkra på vilken väg vi skulle ta. Över Skinnskatteberg eller över Örebro. Vi var lite sega och ville hem i skaplig tid på fredagkvällen så vi valde vägen över Skinnskatteberg. Innan vi lämnade Grängesberg var vi ju tvungna att logga Grängesberg: Loc-O-Motion. Vi hade rätt utrustning med oss tack och lov. På vägen hem så valde vi att besöka Earthcachen Finngruvorna i Kopparberg. Ett mycket intressant och givande besök. Tyvärr blåste det en del, men det är alltid roligt att besöka gruvhål. Vi passade även på att stanna vid Svavelgruvan. Det var häftiga färger i berget och stenarna där. Det luktade lite skumt. Nu var vi rätt sega i kropparna och började längta hem till fredagsmyset lite. Med siktet inställt på att försöka komma hem innan barnen skulle nattas så åkte vi nu mot Skinnskatteberg och loggade lite cacher där. Skinnskatteberg är tydligen Sveriges cachetätaste kommun per capita och vi hade säkert kunnat stanna länge och loggat många bra, trevlig och roliga cacher. De vi loggade var T-banan, Herrgårdsbron, Skinnskattebergs Herrgård, Skinnsäcken, Skbg Info 233S och Smörklacken. Sista cachen för denna resa blev Geolympic’s #8 Baksida där vi även stannade i annat ärende. Sammanfattningsvis en mycket fantastisk resa som kommer ge många goda minnen lång tid framöver. Roliga, utmanande och spännande cacher blandat med lite enklare men ändå trevliga. Mycket trevlig resesällskap, wellner och Graazzt samt den gästfria Motorcycledude. Skrivet av Patrik Lindskog. Foto: Patrik Lindskog Inlägget är även publicerat på: http://blog.peel.org/2011/04/12/ludvika-raiders/

För en tid sedan kom det på tal om att planera någon geocachingaktivitet utöver det vanliga med Team Telge. Ganska snabbt kom geocachen GC2B3BY- Antuna Underground på tal. Efter lite bollande med datum fram och tillbaka så kom vi fram till att 27 februari passade oss bra. Vi var tre bilar som åkte från Södertälje med lite olika avgångstider. Wellner och 10cent for i en bil och hämtade upp Hasseper på vägen. Jag (drpeel) och Krissedan åkte i hans bil och loggade precis som de övriga lite cacher i närområdet, Upplands-Väsby och Rotebro. B.O.M mötte vi upp vid ute vid Antuna efter överenskommen samlingstid. Mycket spännande ställe och alla var väldigt taggade att besöka detta häftiga ställe. Uppgiften att lösa för att hitta geocachen gicks igenom och eftersom vi var 7 stycken delade vi upp oss i två grupper. Alla deltagare besökte dock alla nödvändiga (och icke nödvändiga) ställen. Det är en upplevelse att få klättra omkring och utforska sådana här utrymmen. Spännande lämningar och spår efter en svunnen militär tid. Antuna är en omformarstation för banmatning av el till järnvägen i händelse av krig. Ett mycket spännande och roligt litet äventyr, perfekt sätt att tillbringa en söndag. Tack alla som var med för en mycket trevlig dag.

Så var det dags. Hämtade Fredrik före nio denna soliga söndags morgon. Vi åkte först ner på stan för att hämta lite uppgifter som behövs för slut cachen. Sen bar det av mot Dark Islands syd spets. Väl framme bestämde vi oss för att åka ända fram till gården. Hittade en P-plats och började byta om. En kvinna ropade in sin hund som sprang för att välkommna oss. Fredrik ropade om det var ok att vi parkerade där. Hon ropade ja. Runt 10 var vi klara och gav oss iväg efter en upp plogad väg. Förbi lite får, det luktade hö, solen sken, solglasögon på. Perfekt temperatur. Vad kan man mer begära. Vägen tog slut och ett gärde tog över eller var det en vik med vatten under. Stavarna försvann, åka skidor?? Mer att pulsa fram. Började redan undra om inte snöskor hade varit bättre. Tog mig uppför en liten slänt med Fredrik i hasarna. Förstod att det gick lättare bakom. Dags för byte. Fredrik in the front så jag fick pusta ut och vila lite. 1,8 km fågelvägen, 1,5 km kvar. Vi följde östra sidan av ön och passerade några sommarstugor vid vattnet. Såg färska vildsvins spår. Det vart lite mindre snö nu när vi var inne bland träden. Dags att göra ett val. Fortsätta nära vattnet med stigning uppåt då terrängen förändrades drastiskt eller fortsätta mitt på ön där det inte skulle vara så mycket skog. Vi valde det sistnämnda. Föst av med ett lager tröjor då vi började bli riktigt varma. Vi var nu halvvägs. Fågelvägen. Gick vidare på våra skidor och hamnade på ett kalhygge som vi skulle över. Rakt fram, rakt över, plums. Hela skidan under vatten. Vacker isskulptur, eller? Sa åt Fredrik att fortsätta medan jag skrapa is. Sen gällde det att få på skidan is på skofästet och skidfästet. Gick med en skida ifatt Fredrik som stod en bit bort och väntade. Han bara blåste lite fint på skidfästet så var isen borta. På med skidan och ut i skogen som vi hade kommit fram till. Vi hittade ett färskt älgspå som ledde söderut så det följde vi. När vi hade några hundra meter kvar kom vi fram till en dal. Vi skulle ner för en brant och upp för en annan. Då gick Fredriks sko sönder så den inte gick att fästa vid skidan. Av med skidorna och pulsa mot målet. Det gick fortare än med skidor men jobbigt. Syd spetsen i sikte gav oss nya krafter. Framme njöt vi av utsikten och åt lite nödproviant jag hittade i fickan. Men ingen rast och ro. Pulsade tillbaka till skidorna. Jag gick mer än åkte skidor och Fredrik gick med skidorna under armen. Jag tog mig i förväg över kalhygget fram till en rastplats med bänk och väntade på Fredrik. Han kom hasande på skidorna slog sig ner och tog fram tejp som han lindade fast skon vid skidan med. Sen bar det av mot bilen. Den biten gick som en dans. Fredrik hade inte bakhalt längre och klarade backarna med glans. Vilken dag, ja vilken dag. Jag är mycket nöjd med vår prestation.