Nattpasset gick helt klart bättre än dagpasset. Vi och Bergslaget fick cachen “Stairway to Heaven” tilldelade som första cache. Vi kom överens om at samarbeta och köra lugnt dit. Samarbetet fortsatte sen under kvällen. Stairway to Heaven var placerad på samma ställe som cachen “Orebro:The challenge – the mast”, vilken vi naturligtvis passade på att logga, och till och med byta ut på cacheägarens begäran. Den förste klättrade upp och tog med sig ett rep som vi sedan kunde använda till att säkra och fira ner de andra. Sen gick det fort! Nästa cache var ett nedlagt mejeri. Byggnaden hade varit tom i minst två år. Som så många andra hus som står övergivna så var det nog inte en ruta hel i huset. Cache var fäst uppe i toppen av skorstenen, så det blev först till att att sig upp i huset, hitta sotarluckan på vinden och sen turas om att klättra upp. Det blev en rätt snabb logg. Efter att ha köpt lite godis på maken begav vi oss till “Navy Seals”. Vi tog oss till en plats på Svartåns strand, där vi fick en kanot och en ny koordinat. Cachen låg ca 550 meter bort, och jag kommer inte ihåg hur många broar vi paddlade under, men det var rätt många. Vi fick även en hel del uppmärksamhet från folk som var ute på väg till krogen och de som redan satt på uteserveringarna. Efter att ha paddlat tillbaka till starten så bestämde vi att vi skulle ta en cache som hette “Golden Gate”. Den visade sig sitta på wiren på en hängbro. Vi fick överta en repplats av några som precis var klara och vi riggade vårt rep och repklättrade upp. 10cent tappade sitt kort men vi lyckades rädda det och återbörda det till honom. Efter detta följde lite skyltklättring, den första var en skylt som bestod av tre stolpar i fackverkskonstruktion där det bara var att klättra upp och logga. Här var det för första gången under kvällen trångt då det var flera team på plats. Nästa skylt var en skylt vid ett bygge, den var inte lika hög, men här var utmaningen att det var rätt långt mellan plankorna som man kunde stå på. Här var det bra att vara lång! Efter detta besökte vi en cache till, men valde att avbryta innan vi började då vi (eller teamet som kom efter oss) fick lite väl mycket uppmärksamhet av en Securitasvakt och vi gissade att vi snart kunde ha polisen här. Vi åkte i stället och lämnade in våra kort och åkte sedanhem till hotellet efter en lång och rolig dag!

Lördagen den 14:e maj så begav sig jag, drpeel ut med familjen till Vagnhärad för släktträff. Jag lämnade av familjen i Vagnhärad för att sedan sammanstråla med M i B.O.M. för vidare färd mot Nyköping och ett mysteryevent. Jag hade även innan haft kontakt med Graazzt så vi skulle försöka sammanstråla vid eventet. Eventet började med lite småprat om geocaching och jag fick en trevlig pratstund med Julen om historien kring området vid Bränninge och den plats där min cache Superhjältar ligger. Efter lite korvgrillning blev det en liten Mysteryskola och det var några intressanta idéer som man fick faktiskt. Framåt 12 så delades papperskopior ut på eventets cacher. Nu var det bara att sätta sig ned med stora tänkarmössan och försöka lösa mysterys. Ganska snart hade vi löst två st mysterys och jag, M i B.O.M. och Graazzt gav oss iväg mot första mål. På vägen dit började vi checka av kartan och det visade sig att en annan mystery låg åt samma håll. Vi tänkte om och tog sikte på den istället och det var tur det. När vi kom fram till platsen var Hoppetossa redan där men inte hittat något. Efter ett litet tag så hittades cachen och vi blev faktiskt FTF på den. Nu var det bara att dra vidare till nästa lösta myst. Här var det nu redan andra cachare som stod och loggade så FTF chanserna minskade rejält. Nu började vi istället överblicka vilka redan befintliga cacher vi hade löst och försökte lösa fler av eventcacherna. Vi stakade ut en rutt och begav oss runt. Det blev en hel den vandrande i denna skog denna dag. Mycket upp och ned över kullar. Loggningarna gick bra men efter Ekensberg #10 tog vi det lugnt och satte oss ned i gräset. Vi plockade fram datorer och googlade lite lösningar och började planera hur vi skulle gå. Efter lite överläggande gav vi oss iväg. Det kändes som om vi var överens om målet men oense om bästa väg dit. Vi hittade en stig och under promenaden diskuterades både det ena och det andra. Efter ett tag konstaterade vi att vi hade matat in olika mål i GPS:erna vilket mycket tydligt förklarade det olika buden om vägval. Nu hade vi dock synkroniserat målet och det innebar en rejäl promenad, vi valde att hålla oss på en stig istället för att ta raka spåret. Det fanns en hel del fina områden här i skogen och en hel del gruvlämningar som vi cirklade runt. Det blev en rejäl promenad genom Ekensbergsskogen idag och med ett antal myserys att lösa gav det en hel del tankebry under resans gång. Vi lyckades faktiskt lösa alla mysterys för eventet utom en. Sedan hade vi ju löst lite redan befintliga mysterycacher i området som vi passade på att logga. En cache som vi löste och kom fram till runt 15:55 där vi även sprang på LHCPer, visade sig vi vara FTF på. Det var inte illa med tanke på eventet och 4 timmar efter publicering. Men verkligen kul, dagens andra FTF. Efter denna så begav sig Hoppetossa iväg  men LHCPer hakade på oss mot nästa mål. Det var verkligen en fantastisk dag. 12 cacher (fler för vissa) varav 11 var mysterycacher. Vi var beredda på lite sämre väder men det visade sig ju att det blev en riktig kanondag. Jag vet inte hur långt vi gick men mer än en mil, kanske närmare två blev det nog. Benen och fötterna var rejält trötta efter 7 timmars skogspromenad i kuperad terräng. Jag, M i B.O.M och Graazzt avslutade dagen med en liten middag på MAX i Gumsbacken, sedan var det bara hemåt som gällde. Jag hämtade upp familjen på en släkträff där jag var tvungen att förklara geocaching för en hel del folk. Jag var ju inte riktigt festklädd heller.

Idag på Nordic X-treme har det gått sådär. Vi skojade med varandra att vi borde byta namn från Team Telge till Team Oflyt – i alla fall idag. Efter den inledande tandemcykelstafetten genom Örebro  började vi med att åka norrut för att försöka ge oss på en cache palcerad i ett träsk, men fegade ur till slut , jag ville inte trilla och bli blöt redan på morgonen. Det var ett brett, bottenlöst dike mellan mig och cachen. Nästa cache blev att glida ut på samma lina som cachen Orebro:Ohhh my good! Lite annorlunda upplevelse. Tyvärr tappade jag mitt nyköpta Tyrolerblock här, ner i vattnet. Det blev till att använda karbinhakar i stället. Stålwiren var inte snäll mot aluminiumet, det sprutade spån om den när de andra drog mig tillbaka. Den karbinen blir nog pensionerad. Nästa försök blev en fridykningscache i samma dagbrott, men vi fegade ur då det var långt att simma. Vi valde här att återvända in till Stan igen, och efter lunch så upptäckte jag att min GPS var borta. Vi åkte vidare mot campingen vid Gustavsvik för att ta en cache som var placerad på en utomhusklättervägg och kommer fram lagom till att dom ska stänga.  Jag var den enda i Teamet som hann ta den, tyvärr. Sista cachen innan återsamling och middag blev “One, two, tree”, en cache placerad högt upp i en ek. Det fanns fem säkringspunkter utplacerade, men det var en rejäl utmaning ändå, där vi till slut använde två olika rep för att ta oss upp i toppen. Kul att avsluta med en insats som vi kunde vara nöjda med innan middagen! På middagen kommer en av arrangörerna fram till mig och har en god och en dålig nyhet. Han har hittat min GPS – överkörd. Det blev bara till att beställa en ny. Nu sitter vi och laddar för nattens pass, 11 nya cacher att ge sig på! Det kan bara bli bättre!

Att lunchcacha är ett rätt trevligt sätt att tillbringa sin lunch. Det är rätt beroende av hur många cacher som finns inom rimligt område från sitt jobb. Här i Södertälje ägnade jag mig en hel del åt lunchcaching i början eftersom det då fanns en hel del cacher för mig att logga här. Med tiden så minskar antalet och avståndet till närmsta cache blir längre och längre och orimligare att hinna med på en liten lunchrunda. Nu under senvintern och våren har det kommit en del cacher och jag har inte hunnit med att cacha på hemmaplan så mycket. Flera gånger har jag varit på väg att ta en liten lunchtur men ofta kör det ihop sig och lunchtiden räcker inte till för allt man vill. Idag, denna sommarvarma och fina majmåndag gav jag mig i alla fall iväg på en liten lunchtur. Siktet var först inställt på “Körsbärslunden  Gillberga backe” där man möttes av en bedårande körsbärsblomning. Väldigt fint denna årstid och ett helt gäng träd är det. Träffade en herre i skägg som kanske är Peter Weigl, eldsjälen bakomdetta. Han talade gärna och med stor värme om området och också om Mars Källa som jag frågade lite hur man enklast kom över till. Fick en bra beskrivning och kunde i princip följa en stig bort genom asplundar och vid åkerdiken.  Andra lunchcachen blev då alltså “Mars Källa” Efter Enhörna gav jag mig iväg till Gamla Stockholmsvägen för besök vid milsten och runsten innan jag ville avsluta min lilla lunchtur. Väl framme vid “Milsten Tullan” parkerade jag vid lämpligt ställe, passade på att fotografera några hästar i hagen innan jag promenerade bort mot milstenen. Har länge själv tänkt lägga en cache här, men nu finns det en här och det är ju trevligt att kunna logga. Efter milstenen begav jag mig vidare upp till en runsten vid cachen “Bergaholm 2″ Här fick jag leta ett tag innan jag hittade den lille rackaren. Väl dold och en hel del “gömställen” fanns det. Fin hage med runsten och stora maffiga ekar och annan växtlighet och djur- och insektsliv. Det var en mycket trevlig liten lunchtur och med 4 cacher loggade får man vara nöjd. Det var strålande sol och rejält varmt idag.

Bondgärdet, GC5EAF, är en cache som arkiverades i december 2009 då cacheägaren inte svarat på uppmaning om att underhålla cachen. Den ligger relativt nära mig på en liten skogsbeklädd kulle i odlingslandskapet söder om Glasbergasjön. I och med att cachen är arkiverad dyker den inte upp i normala sökningar och syns normalt inte på geocaching.com. Jag upptäckte cachen när jag tittade igenom de cacher som cacheägaren lagt ut, och insåg att den faktiskt fortfarande kan finnas kvar! Det dröjde rätt länge innan jag kom mig för att åka dit och titta, men idag blev det av. Jag fick leta rätt länge och fick ta hjälp av spoilerbilder som tidigare cachare bifogat sina loggar. När jag till slut lyfte på lite mossa och möttes av ett blått plastlock så var jag enligt GPS:en 10 meter från gömman. Cachen var lite fuktig och det var lite mögel i loggboken, men annars var cachen OK. Det var lite högtidligt att kunna skriva in mitt namn och dagens datum under föregående logg från 27 september 2009. Burken har legat på den här platsen sen 30 maj 2002.