Jag och Ida åkte på en långhelg till Malta 15-18 april. Det blev inte så mycket geocachande men några cacher hanns med och två challenges klarades av. Fredag morgon befann vi oss ute på Arlanda för den första flygsträckan till Düsseldorf, där vi skulle byta till ett plan på Malta. Vi var i god tid och vi hade två timmar på oss innan planet skulle gå, så jag hoppades på att hinna ta någon cache. Tyvärr blev det anslutande planet försenat, så vi gick ut i den våriga naturen och gick mot den första cachen, som visade sig ligga i ett parkområde. Här blev det tyvärr en DNF, men vi gick vidare till nästa, TB-Hotel – Airport Düsseldorf – DUS StopOver – A44. Den hittades enkelt, en riktigt kul cache. Droppade en av mina TB, Homin’ grasshopper of Telge, och hittade en TB som skulle till Skandinavien som jag tog med mig. Sex timmar försenade kom vi fram till Malta och det blev inget mer cachande den här dagen. Vi tog en kort promenad i området runt hotellet och köpte en pannkaka med Nutella från ett stånd. Mums! Lördagen bärjade regnigt, så efter frukosten köpte vi paraplyer från butiken bredvid hotellet. Vi bestämde oss för att åka in till Valletta och titta på staden. Bussarna på Malta består av gamla, ofta väldigt charmiga bussar. Det är också billigt att åka buss. En normal tur kostar 50 cent, när vi åkte till Gozo och åkte buss tvärs över ön kostade det 60. Väl på plats i Valletta började vi gå runt i den gamla staden och hamnade till slut vid Fort S:t Elmo ute på udden. Nedanför fortet finns cachen Elmo, the Athlete som nås på en slingrande gångväg mellan fortet och vattnet. Det var en riktigt fin promenad, trots regnet. Cachen hittades på en klippa som nåddes via en smal brygga. Det var ett rätt hisnande landskap. Vi kände oss rätt klara med Valletta för förmiddagen, och solen började titta fram igen. Vi bestämde oss för att ta en hop on-hop off-buss till de nordliga delarna av ön. Vi hoppade av i Mdina och gav oss på en multi som tog oss runt till de olika sevärdheterna, tyvärr hittade vi den inte, och den blev en av flera DNF på denna resa. I Mdina så pasade vi också på att äta lunch, en tallrik med diverse Maltesiska specialiteter och varsin iskall Cesk, den lokala lagern. Vi åkte en bit till men valde att hoppa av en bit innan vi kom fram för att gå längs stranden. Jag slog på GPS:en och det visade sig att vi hade endast 30 meter till cachen green scrubby, som visade sig vara en KFC-burk i en stenmur. Typisk turistcache, kanske? Vi bestämde oss för att åka till den närliggande ön Gozo på söndagen. Vi tog buss till färjläget och färjan över, och sen vidare med nästa buss till Victoria, den största staden på den ön. Vi hade någon plan om att hyra moppar eller en bil och gick runt lite förvirrat när fem fyrhjulingar med skyltar från ett uthyrningsställe åkte förbi. Sån skulle vi ha! Vi gick åt det håll dom kom ifrån och kom fram till en polisstation. Framför stationen stod några poliser och pratade, och vi frågade dom om dom visste var man hyrde fyrhjulingarna. Det visste dom inte, men en av poliserna bad oss kkomma med, letade upp ett telefonnummer och ringde killen som hyrde ut dom! Han skulle komma och hämta oss. Vi tackade poliserna och gick ut och väntade. Jag kunde inte låta bli att fundera på om vi skulle se dom igen när vi glömde att köra på vänster sida… Hjulburna gav vi oss först iväg till Azure Window, ett landmärke som finns med i flera filmer. Sedan blev det ett stopp vid en kyrka och cachen Altared Images, som visade sig vara en turistcache till i form av en  smörask. Fin kyrka dock! Efter att ha lämnat tillbaka fyrhjulingen så åkte vi upp till Victoria igen och besökte citadellet och cachen The Citadel innan hemfärden till hotellet. Sista dagen och hemfärd. Vi började med en båttur runt hamnarna innan det var dags att bege oss till flygplatsen och fick nu bland annat se Fort S:t Elmo från vattnet, man kan se den blå bron som Ida står på i fotot ovan till höger i bilden.på hemvägen hade jag tänkt ge mig i kast med att klara av två challenges, nämligen Challenge 1000 Kilometers klubben och Challenge #047 – Three countries in one day. Den första blev ett TB-hotell vid flygplatsen, TB Hotel – Malta International Airport, där jag också droppade en av mina TB: Homin’ firefly of Telge, som nu tydligen är på väg till Amerika! Fluget gick och vi mellanlandade i Frankfurt den här gången. Här finns den virtuella cachen RWY 42, målet är att fotograferasig tillsammans med skylten för Gate 42 i A-terminalen, naturligtvis är det så långt man kan komma åt det hållet. Vi hade 45 minuter på oss, och det tog oss 15 minuter att ta oss dit och ta fotot, sen skulle vi tillbaka igen. Tur att det fanns rullband en stor del av vägen. Ida tyckte det här var något av det mest korkade hon gjort på en flygplats. Till sist var vi åter på Arlanda, och efter att ha hämtat bilen på Benstocken kunde vi stanna till vid Tanka för att ta den cachen och äta något på Mc Donalds. Summa sumarum blev två nya länder, två “states” i Tyskland med tillhörande souvenirer, 3 länder på ett dygn och 2861 km mellan cacherna samt en väldigt trevlig och kravlös semester med Ida.

Strax efter tolv i natt så skickade jag in Telgetokerier nummer 5 The Neverending story till reviewerna. En D4/T4.5 multi. Det har varit min mest tidskrävande cache hittills.  Det har varit mycket letande och rekognoserande ute i terrängen. Här hemma har det blivit mycket tid vid datorn och lamineringsmaskinen har gått varm. En del snickrade har det blivit också! Hoppas att stegen får vara kvar och att den går att underhålla. Jag har använt flera attribut som jag inte använt förut, och som – vad jag vet – inte har använts i kommunen ännu. Inspirationen har kommit dels från M som säger att hon inte gillar multis, dels från begreppet “Norrlandsmultis”, det vill säga långa och finurliga multis. Multin kräver inga avancerade specialkunskaper eller dyra verktyg, utan bör kunna tas av de flesta. Hoppas ni uppskattar den.

Denna Multigeocache “Öar i Måsnaren” av 10cent publicerades precis när isen börjat släppa land men ändå låg rätt tjock en bit ut. Det gick således inte att gå på isen men heller inte att ta sig fram med båt. Under påskhelgen så ringde wellner och sa att Måsnaren låg helt isfri. Nu krävdes lite utrustning och flytetyg för att “ro i hamn” denna cache. Wellner meddelade att hans svärföräldrar har kolonistuga i området och även en eka med aktersnurra. Problemet var att denna aktersnurra i princip inte varit igång på två år. Wellner hämtade upp mig på förmiddagen på påskaftonen. Solen sken och det var klarblå himmel. Det var varmt i luften och vi var på gott humör och laddade inför denna krävande multicache. Första steget var att plocka ihop all utrustning och kånka iväg med det till båten. När jag vände runt båten var det något svart med svans som rörde sig under sittplankan. Försökte få fram djuret, om det nu var en mus, råtta eller salamander. Jag lyckades inte så vår lilla fripassagerare fick vara kvar. Mer om den längre fram. Aktersnurran puttrade igång på första försöket så det var bara att sätta ut kursen och gasa på. I den hiskeliga hastigheten av 8 km/h (vet inte vad det är i knop) puttrade vi fram mot delsteg ett i denna cache. Väl framme vid delsteg 1 så tänkte vi nog lite för mycket på terrängfaktorn och började på rätt avancerade operationer. Eftersom vi inte hade en aning om vad vi letade efter riktigt så famlade vi på. Wellner högt uppe i ett träd letandes efter möjliga ledtrådar medan jag rodde ut med ekan och tittade runt. Här visade det sig vad det var för fripassagerare vi fått med oss. Det var en näbbmus. Den sprang fram och tillbaka på durken, stressad som bara den. Jag kunde inte göra så mycket åt den utan lät den vara. Nu när vi inte hittade ett enda jota ringde jag upp 10cent (cacheägaren) och vi fick lite mer hintar om vad det var vi letade efter. Nu hade wellner kommit ned från trädet och vi satt i båten och kunde efter ett tag hitta informationen för delsteg 1. Nu hade vi på det klara med vad det var vi letade efter. Det var bara att räkna fram nästa koordinat och sätt kursen dit. Nu hade vi fått kläm på delstegen och det var en mycket trevlig resa runt Måsnaren. Vädret var kanon och vi kunde bara luta oss bakåt och puttra vidare. När vi fått ihop tillräckligt med delsteg för att veta var slutklämmen skulle vara. När vi kommit fram till den punkten och rekat lite runt området så kunde vi bara konstatera att vi inte hade tid nog att slutföra denna. Vi skulle på påskluncher och påskmiddagar så vi fick nöja oss för dagen. Dag två. Nu hade vi siktet inställt på sista delsteget och det var som spoilerbilderna på cachen visade lite trädklättring. Eftersom wellner har utrustning och kunskap om vad som krävs så hade vi alla förutsättningar som krävs. Tyvärr höll vi nog på i ca en timme med att bara få till grunduppsättningen. Men skam den som ger sig. Efter mycket om och men så visade det sig att det var rätt träd och vi kunde räkna fram slutmålet. Det var en mycket trevlig, utmanande och spännande cache som 10cent bjudit på. Det har varit ett stort påskhelgsnöje att vara med om detta äventyr med wellner under påskhelgen. Och JA! vi blev FTF på denna.

Dag 1 Redan strax efter klockan 8 hämtade wellner och Graazzt upp mig på Östergatan och vi påbörjade vår pojkdrömsresa. Bilen var packad med diverse rolig teknik, GPS:er naturligtvis, datorer, smartphones, klätter- /firarutrustning, gummistövlar, vadarstövlar, teleskopstege, gummibåt och ja det fanns nog inte något vi saknade. Resans mål var som sagt cachen Försvaret och Hemma hos Sandström och så att ta en hel drös med cacher efter vägen. Vi hade kontakt med Motorcycledude från Ludvika som visade på stor gästfrihet och lät oss sova över hemma hos honom. Vi tog lite cacher tillsammans i området och han guidade oss och tipsade oss om några som vi borde ta när vi var uppe i Ludvikatrakten och hälsade på. Första cachen på turen blev lugna och trivsamma Säby Kvarn den loggades prick kl 09:00. (sista cachen för denna dag loggades 23:13, mer om den längre fram). Kosan var nu ställd mot Sala och lite fika. Vi loggade ytterligare 6 cacher innan vi tog en välbehövlig kopp kaffe på Café Silver i centrala Sala. Efter lite planering så åkte vi mot Earthcachen Sala Silvergruva . Verkligen intressant område och om vi hade haft lite mer tid så skulle vi nog sett oss omkring ännu mer. Nu for vi vidare mot virtualcachen Big Pit. Vilken mäktig grop. Äventyrsbanan var stängd tyvärr. Vi var sugna på att ta oss ut på hängbron. Efter Sala begav vi oss mot Avesta och målet var Försvaret. Vi loggade en hel del cacher efter vägen ca 10 stycken. Det var trevlig sysselsättning på vår väg. När vi stannade vis cachen Försvaret så tog vi på oss gummistövlar, andningsskydd och pannlampor. Vi travade ned till ingången och konstaterade att det var rejält med vatten. Vi petade med våra gångstavar och konstaterade att vattendjupet vid entrén var för djupt för våra gummistövlar. wellner och Graazzt hade vadarstövlar så de bytte om till detta och gjorde ett nytt försök. De återkom med sorgsna miner. Vattennivån en bit in är så pass hög att vadarstövlar inte fungerar. Jag lånade wellners vadarstövlar och begav mig ned för att beskåda eländet. Lite trist är det att det skulle vara så vattenfyllt vid vårt besök. Bara att svälja stoltheten och dra vidare. Vi hade nu siktet inriktat på Riddarhyttan och möta upp med Motorcycledude för loggning av en cache tillsammans. Vi käkade lite lunch i Fagersta innan vi drog vidare ned mot Källfallsgruvan där vi sammanstrålade med Motorcycledude. Nu stundade loggning av en Multicache med ett antal firningar för att få rätt ledtrådar. Det var en eländig terräng men klart rolig och utmanande. Jag dokumenterade mest firningarna men det var även det en utmaning terrängmässigt samt att risken för stenras på kilotunga stenar var överhängande. När vi loggat Källfallsgruvan kom benganbilog förbi och pratade en liten stund med oss sedan ville Motorcycledude dra med oss bort till cachen A Bluff Waterdrop Här var det riktigt häftiga miljöer. Gamla gruvschakt med lodrätta bergväggar ned mot 300m djupt vatten. wellner var den som firade sig till denna cache, jag fotade bara. Ricke_59 kom förbi också. Efter A Bluff Waterdrop så for vi iväg på en liten tur genom Västmanland och Dalarna med slutmål Ludvika. Några cacher längs vägen blev det  bla Inte en björnkram, 243 möh, Glasmuren, Kolmilan ,  MMX, 127 Björklida och Kronvägen. Nu var vi i Ludvika och inhandlade pizza på Ludvika Pizzeria.  Vi åkte hem till Motorcycledude och käkade och laddade om lite innan jag, wellner och Graazzt drog ut igen på en kvällstur. Vi hade som mål på rekommendation av Motorcycledude att ta Tribute to Xrim, helst under mörker. Vi for runt och loggade lite traditionella och mysteries som vi löst i Ludvika. Vi löste och loggade Motorcycledudes Gizmo också.  Vi fick nu information av McDude att cacheägarna till Tribute to Xrim var ute  på fältet vid delsteg 1 och tänkte utföra cacheunderhåll efter vårat besök. Vi begav oss dit. In under staket och in i buschen i kolsvarta natten. Tur man har pannlampor och ficklampor. Efter att ha kommit ut på en liten grusväg mötte vi upp cacheägarna, två st pannlampsförsedda geocachare. Vi hälsade och gav oss in i letandet efter delsteget. Det var ett mycket bra delsteg som vi efter lite tips fått med oss rätt saker för att lösa. Uppgiften löstes och nu begav vi oss iväg på delsteg 2 på denna. Delsteg 2 var inga problem och nu hade vi alla information för att bege oss till finalen. Det blev rätt kämpig terräng så här sent på kvällen efter en intensiv cachingdag. Men runt 23:13 loggade vi finalen på denna mycket välarbetade multicache. Nu begav vi oss hem till Motorcycledude och vi hade inga som helst problem att somna ikväll. Dag 2 Upp och plock ihop alla elektronik som laddats under natten. En snabb kopp kaffe och lite sorterande på gpx-filer så begav vi oss ut för att se Ludvika i dagsljus. Det var strålande sol och även om dojerna var lite fuktiga fortfarande kände vi oss taggade. Vi for runt och loggade lite mysterys som var lösta. Vi hade fått som tips att besöka multin MIB så vi styrde kosan dit. Det visade sig vara ett riktigt coolt ställe. Vi tog oss in och påbörjade letandet men här for vi upp och ned och runt på alla möjliga sätt. Efter en timme utan att ha kommit någonstans och då hade vi ändå ringt en livlina gav vi upp och for vidare. Tiden gick fort denna morgon och vi bestämde oss för att göra lite fler besök på mysterys och sedan börja röra oss ned mot Grängesberg. Vi passade på att ta en lunch på Piren. Wallenbergare med Västerbottenmos passade kanon denna dag. Innan vi åkte från Ludvika loggade vi lite flera cacher, Ludvika Högre Allmäna Läroverk, Naturområde Kasttjärn,  Ludvika brandstation, Genetivapostrof, Semlan, Väsman runt #14, Captains Log, Marsh Warble och några till och som sista utpost iväg Lyviksberget . Nu var nästa mål Grängesberg och Hemma hos Sandström. På vägen mot det målet passade vi på att snurra runt lite i Grängesberg och logga lite cacher. Fantastisk semester det här. I Grängesberg loggade vi bland annat Det var en gång. En fantastiskt fin cache som visade oss ett mycket häftigt ställe. Lite sorgset övergivet och öde men väldigt intressant. Efter denna cache tog vi oss till Skutborraren, Grängesbergs Motorstadion, Cassels, Grängesbergs Filmarkiv och tyvärr fick vi en DNF på Mojsen, men coola fordon var det. Imponerande att vandra omkring i dessa övergivna områden. Det är inte helt övergivet Grängesbergs Filmarkiv ligger i området. Det finns mycket coola övergivna byggnader i området. Känns lite konstigt att det faktiskt finns daglig verksamhet i området. På vägen upp mot Sandströms så loggade vi även Gamla brandstationen och Mer än riksväg 50 IFK Grängesberg Nu kom vi då äntligen fram till resans egentliga mål nr 2 nämligen att hälsa på hemma hos Sandström i Grängesberg. Det blev ett litet äventyr att hitta rätt. Det fanns flera ingångar i huset men inga tavlor i portuppgångarna som visade några namn. I sista uppgången och i nästan sista lägenheten vi tittade hittade vi till slut hem till Sandström. Det var lite dragit och slitet i huset och dörrar stod och slog. Persienner rasslade och det var riktigt bisarrt att gå omkring här inne. Nu började vi vår resa hemåt på allvar och vi var lite osäkra på vilken väg vi skulle ta. Över Skinnskatteberg eller över Örebro. Vi var lite sega och ville hem i skaplig tid på fredagkvällen så vi valde vägen över Skinnskatteberg. Innan vi lämnade Grängesberg var vi ju tvungna att logga Grängesberg: Loc-O-Motion. Vi hade rätt utrustning med oss tack och lov. På vägen hem så valde vi att besöka Earthcachen Finngruvorna i Kopparberg. Ett mycket intressant och givande besök. Tyvärr blåste det en del, men det är alltid roligt att besöka gruvhål. Vi passade även på att stanna vid Svavelgruvan. Det var häftiga färger i berget och stenarna där. Det luktade lite skumt. Nu var vi rätt sega i kropparna och började längta hem till fredagsmyset lite. Med siktet inställt på att försöka komma hem innan barnen skulle nattas så åkte vi nu mot Skinnskatteberg och loggade lite cacher där. Skinnskatteberg är tydligen Sveriges cachetätaste kommun per capita och vi hade säkert kunnat stanna länge och loggat många bra, trevlig och roliga cacher. De vi loggade var T-banan, Herrgårdsbron, Skinnskattebergs Herrgård, Skinnsäcken, Skbg Info 233S och Smörklacken. Sista cachen för denna resa blev Geolympic’s #8 Baksida där vi även stannade i annat ärende. Sammanfattningsvis en mycket fantastisk resa som kommer ge många goda minnen lång tid framöver. Roliga, utmanande och spännande cacher blandat med lite enklare men ändå trevliga. Mycket trevlig resesällskap, wellner och Graazzt samt den gästfria Motorcycledude. Skrivet av Patrik Lindskog. Foto: Patrik Lindskog Inlägget är även publicerat på: http://blog.peel.org/2011/04/12/ludvika-raiders/

Det är verkligen fantastiskt roligt med geocaching. Igår när klockan började närma sig 13 så var väntan nästan värre än när man väntat barn. 19 härliga gömmor damp ner i inboxen och jag och maken hade knappt tid att krama barnen hejdå innan vi drog oss ut till en av de närmsta gömmorna från oss sett. Den mystiska kullen har vi många gånger undrat över och pratat om att lägga ut en cache på. Men av någon anledning så har det inte blivit av. Nåväl, på plats bestämde sig alla tre gpserna att här skulle de minsann inte visa något som skulle kunna underlätta för oss. Vi letade lite löst och det dök upp fler geocachare, till slut fanns den där, den lille rackarn, jag drog upp den och kunde nöjd konstatera att vi var först . Efter den lyckade starten tog vi oss ner på fältet för att finna snyggburken. Sen bar det av till fornhöjden, här blev vi lite förvirrade då satellitmottagnigen inte var den bästa. Vi bestämde oss för att fara hem och hämta den bortglömda sladden som möjliggör överladdningen till gpsen från datorn. När vi hämtat sladden och var på väg i cacheB.O.Mbilen uppför backen igen såg vi drpeel och daniel.takayama (som nedan kommer att bli omnämnd som d/t) hurtigt promenera uppför backen. Vi stannade för att ta gömman vid mitt jobb. Väl på plats skulle maken föra över koordinaterna och jag hoppade ur för att leta efter burken, då slog det mej, den hette just M:s jobb. Haha så glad jag blev. Vid själva gömstället mötte jag drpeel och d/t. Vi strålade samman och gjorde sällskap under resten av dagen. Härifrån bar det av till centrum och till den väldigt snygga och kreativa gömman vid skolan, där kände vi oss nästan som hemma . Vi gjorde klart fornhöjden och tog oss vidare till viksängen, en gömma som syntes på långt håll, dvs om man nu kommer från rätt håll. Sen loggade vi den härligt fingömda cachen Tältparken och begav oss vidare till en supersnygg Kusens backe-burk och till sist skymtade vi slussen och träffade på Brokk. Trevligt. Därifrån bar det av över kanalen och mot de snabbloggade cacherna järnvägshamnen, västra kanalpromenaden och guteriporten. Där beslöt vi oss för att dela på oss. Maken och d/t gick tillbaka för att hämta bilen medan drpeel och jag fortsatte på skattjakt mot den supersnygga gömman södra, som verkligen får stilpoäng. Där mötte maken och d/t upp oss igen och drpeel och jag lät dem leta reda på den tjusiga gömman innan vi åkte till västra mälarehamnen och skrattade gott åt de tydliga och aningens arga instruktionerna på burken innan vi for till Tratten för en välförtjänt fika. På Tratten var det en härlig stämning och fullt av glada geocachare som alla hade något kul att berätta om dagens bravader. Och bäst som vi satt och samtalade kom det upp att ingen av mysterierna var lösta ännu, kanske vi skulle ge det en chans. Jo, vi provade tillsammans med drpeel och d/t gav vi oss på den i fornhöjden. Och joho då, rätt vad det var efter att vi kollat på de snygga bilderna och åkt runt lite så stod vi där med rätt koordinater i handen. Vi tog oss till det rätta stället och efter att ha tittat lite här och lite där så såg jag den. Så tjusig de var, och i en favoritfärg dessutom . Så efter att ha startat dagen med en ftf och avslutat dagen med en ftf så kändes det som att det var dags att lösa av farmor och låta henne ta sig hem innan mörkret skulle falla. Vi tackade drpeel och d/t för det trevliga sällskapet och åkte hem. Senare då farmor hade farit hem, middagen var avklarad och wellner hade påpekat att den fortfarande var ologgad så gav sig maken iväg på ledtrådsjakt. Det gick riktigt bra och han var strax hemma igen. Men då började helvetet. Fy vilket göra det var att försöka bena ut vissa delar av informationen som han kommit hem med. Till sist gav vi upp, och att tänka logiskt gick inte längre för all logik var förbrukad. Vi högg tag i en knasig variant som vi inte tyckte stämde, och det hela löste sig!?! Vi kände oss lite arga över lösningen, men maken drog iväg och kunde skriva vårt nick på den tomma loggremsan . Under tiden gnällde jag lite till wellner över lösningen. Han berättade då att vår lösning var fel trots att den gav rätt siffror, och hur den tänkta lösningen var. Jag kan inte säga annat än OJ och hehe så kan man ju också tänka. Och det är klart, det skulle ju kännas mera rätt. Hoppsan, men det gav oss ändå dagens tredje ftf. Stort tack wellner och krissedan för en massa fina gömmor och för ett trevligt anordnat event .